såhär en vecka senare…

Det var på Valentinsdagen som jag än en gång blev påmind om en av mina hyllvärmare. Eli beskrev Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren som äkta bokkärlek och då var jag bara tvungen.

En natt på ett horhus föds den svårt handikappade Hercule Barfuss, dövstum, dvärgväxt och med spaltgom samtidigt som den vackra lilla flickan Henriette Vogel. De växer upp tillsammans, förstår varandra, älskar varandra och när de av ödet separeras tillbringar Hercule många år med att leta efter sin kärlek. För det här är en kärleksroman, också.  En vidunderlig bok om en vidunderlig man som lever ett vindunderligt liv som jag skulle kunna läsa många gånger. Vackert språk, spännade idéer, 1800-talets Europa, vidskeplighet, religionskritik, tankeläsande och det är Hercule vi får följa på en vindlande resa som inte slutar förrän nästan 100 år senare.

Extra tack till Camilla som jag bytt till mig boken av i ett av bokcirklen utan namns pocketbyten. Jag förstår nu precis vad du menade när du sa att du köpt bytesboken på loppis eftersom du absolut inte villa byta bort ditt eget ex. Så bra är det här att det är en bok man vill äga. Äga och läsa igen och igen!