Salinger-safarin fortsätter: Nine Stories

En samling noveller som publicerades åren före och åren efter The Catcher in the Rye  är samlade i Nine Stories, etapp två i utforskandet av Salingerboxen. De tidiga novellerna gavs ut i diverse tidningar av mer populärkaraktär, medan de senare publicerades i New Yorker som skrev kontrakt med Salinger och sedan gav ut allt tills han slutade skriva. Kan det här matcha Catcher undrar den ovane novelläsaren och till en början är svaret ett otvetydigt nej. De fem första novellerna visar i och för sig på en stigande formkurva och är underhållande läsning, men lite effektsökande på det sätt som noveller ofta är och lite för korta för att man skall hinna känna in sig riktigt (jaja, jag är en ovan novelläsare). Salinger är ofärdig och man glimtar bara lite av språket och miljöerna från Catcher. Tre av de fyra sista är dock riktiga tungviktare och visar på vägen fram till och vidare från Catcher.

From Esmé – With Love and Squalor är navet för novellsamlingen. Här gör han upp med sitt andra världskrig på ett sätt som gränsar till självbiografiskt. Berättarjaget träffar trettonåriga Esmé i England under förberedelserna för invasionen och novellen uppfyller hans löfte att skriva en historia till henne, med ett visst mått av elände (squalor). Det senare uppfylls av andra delen av novellen som utspelar sig efter kriget där ett desillusionerat Salinger-alter ego försöker hitta tillbaka till något att tro på.

De Daumier-Smith´s Blue Period är en lite raljant beskrivning av hur en nittonåring utger sig för att vara något han inte är och uppvisar ett stort mått av elitism. Det är en äldre version av nittonåringen som ironiskt återger historien om sig som självbedragande phoney och hur han omvänds och blir äkta. Ämnet tangerar Catcher, men ses från en annan vinkel.

Teddy, slutligen, pekar framåt (tror jag) mot Salingers alltmer andliga skriverier. I en för författaren hemtam miljö, en Atlantöverfart i första klass, får det tioåriga geniet Teddy utveckla sin livsåskådning. Han avfärdar en logisk approach som för trivial och bekänner sig till buddhismen. Det hela avslutas sedan med ett återfall till effektsökeriet från de tidiga novellerna och man kan möjligen skönja att ramhandlingen nu mest är ett alibi för att få förmedla Salingers andliga budskap.

Nåväl – bra, bra, bra och jeepen (Salingers favoritfordon) styrs mot nästa bok: Franny and Zooey. Två kortromaner om jag inte fattat fel och en stor försäljningssuccé back in the days. See ya.

/Gästbloggare M