fritt ur hjärtat…

J var på besök hos sin moster som han nu och då kallar för Ingela, Ingela är fröken i klass ett och tydligen är vi lika. På gott och ont. Vi tar oss trots en molnig dag ned till stranden och där gör han värsta fyndet: en stor kritsten.
– Tänk då kan du skriva precis vad du vill här på berget.
– Hmmm, då vet jag!
HELP – så att jag kan bli räddad från denna ön.
Just nu är det jag som behöver lite hjälp, bloggtorka och skrivtorka råder och allt som skrivs känns både tradigt och tråkigt. Läser bra böcker men tycker att det blir bara förutsägbart det som skrivs, uppryckning eller nedkoppling krävs. Helt klart: HELP