lagom långa romaner finns de?
Kaj Schueler har ett problem i dagens SvD – han ska välja ut den roman som ska bli SvDs sommarföljetong och han hittar alltför många manus som har svårt för att sätta punkt. Han menar till och med att en riktigt bra roman kanske inte behöver mer än max 250 sidor för att få fram sitt budskap.
Hur är det egentligen, finns det en perfekt längd på en roman? Är tegelstenar fyllda med enbart omtag eller fyller längden någon funktion? Jag funderade under morgonen på de riktigt tjocka böcker som jag läst det senaste. Närmast till hands ligger väl Murakamis romaner Fågeln som vrider upp världen och 1Q84 som båda behöver varje ord enligt mig. Blonde av JC Oates är ett annat exempel på en läsvärd tegelsten som inte har ett ord för mycket. Hurdant hade de berättelserna gestaltats på 250 sidor? Hade det ens gått? Vad tycker ni andra, spelar längden någon roll? Påverkar den kvaliteten? Läslusten?
26 juni börjar SvDs sommarföljetong, då får jag se vad herr Schueler valt. Välskriven, koncentrerad, dramatisk, med sommarkänsla och passande omfång. Det lovar han mig.
Det är bara att erkänna, jag har svårt för tegelstenar. Jag behöver en semester eller lediga dagar mellan jul- och nyår för att kasta mig in i en tegelsten. Min läslust väcks mycket lättare av tunnare eller ska jag säga normaltjocka böcker.
Det finns tegelstenar som behöver vara det, men också en hel del som skulle må bra av att kortas ner ett par hundra sidor eller så. Håller nog med Kaj, en bok som lyckas få sagt allt på 250 eller högst 300 sidor är riktigt bra!
Jag undviker gärna tegelstenar – jag vill ju få läst böcker så snabbt som möjligt och gärna i en sittning så ju kortare desto bättre för min del.
Det beror lite på genre också tycker jag, deckare är mycket ofta alldeles för långa. Storyn räcker inte till 500 sidor i t ex Bad Boy som jag läste häromdagen. Det känns ofta som de ska ha ett visst antal sidor oavsett innehåll. Hur det med andra genrer?
Jag måste här gå emot strömmen och säga att jag är svag för tegelstenar. Jag älskar tegelstenar! Visst finns det böcker som hade kunnat kortas ner, men det tycker jag gäller minst lika ofta på tunnare böcker som på tjockare. Jag älskar att gå in i en värld och att få lära känna karaktärerna och sedan vara med dom genom händelser och känslor en längre tid. Jag sjunker oftare in i en en tjock bok också, får ett skönare läsflyt.
Jag älskar också tegelstenar men det känns ju ofta som att det går långsamt. Som flera har sagt här så passar det inte alla genrer, men är det då bättre att det kommer en serie om 3 romaner eller om den kommer som en tjockis direkt?
Jag fördrar nog tjockisen direkt. Så frustrerande det är att vänta på del tre av 1Q84 t ex…