handarbete – ett sätt att minnas?

På lärkträdskvisten sitter talgoxen och domherrarna så troget som de gjort i många år. Det är ett enkelt men vackert pynt som jag fått av min mormor. Hon arbetade med händerna hela sitt liv och ofta var det garn inblandat. Grytlappar, strumpor, överkast, dukar och mycket annat var det som hon skapade och mycket finns bevarat. Men sakerna har ju inget värde om de inte innefattar en historia som berättas igen och igen. Har vi lust att lyssna på de historierna igen och igen? Är vi på väg att bli historielösa? Vad lämnar min generation för minnen till de kommande? Jag pysslar lite med fotoalbum där jag dokumenterar, fotar och skriver. En sak är säker – handarbete blir det ju inte iaf : )