Alexander bor i München och är snart färdig arkitekt, i hans klass går också den ambitiösa Sonja och på en resa till Marseille för att studera le Corbusier strax efter examen bestämmer de sig för att bli ett par. Trots att de passar så fint samman så finns där ingen riktig glöd, Alexander kan

Jag kunde inte sagt det bättre själv då skulle Pettson sagt och precis så är det verkligen med Muriel Barberys filosofiska roman Igelkottens elegans. Där finns på varje sida meningar som får läsaren att tänka – ja, just det så är det. Romanen utspelar sig i ett hyreshus i Paris och berättas av portvakten mme Michel och flickan Paloma. De gömmer båda sina sanna jag för omgivningen. Mme

Viktorianska kyrkogårdar, familjehemligheter, tvillingar, steampunkmode, själavandringar, ett hus med udda hyresgäster och dessutom en amerikansk författarinna som skriver om London. Nja. Lockade sådär, men vad gör man inte för att hålla god sämja i vår bokbubblarcirkel?

Som den praktiska människa som jag är så tänkte jag att det var bäst att bara läsa den snabbt så var det överståndet, sådär som när man ska slita av en vaxremsa ni vet, men

Koestler beskrivs i förordet som en bortglömd författare, men mer allmänbildade personer än undertecknad påstår att han är i ropet. Återutgivningen av Natt klockan tolv på dagen, från 1941, ligger oavsett vilket helt rätt i tiden. Om den stalinism som beskrivs är marginaliserad idag, om alla politiska ismer från nittonhundratalet är det, finns