Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen är den nionde delen i serien om avdelning Q, polisgruppen som huserar i källaren på polishuset i Köpenhamn och som tar sig an kalla fall. Pandemin har tagit ett grepp om hela samhället och när en hel avdelning på mordroteln sätts i karantän så kallas Carl, Rose, Assad och Gordon in och får ta över ett aktuellt mord. De märker snart att det finns spår som skulle kunna matcha gamla händelser och de börjar lägga pusslet.
Jag tänker att man bör ha läst de tidigare delarna i serien för att helt uppskatta den här spänningsromanen. Jargongen mellan medlemmarna i gruppen och sättet som de samspelar kan nog tyckas lite udda om man inte lärt känna gruppen innan. Har man läst de tidigare böckerna så är det som att glida in i ett gäng som man känner sedan länge, man stör sig ohejdat på Carl men man accepterar hans bufflighet och olater eftersom det under ytan finns ett varmt hjärta. Jag läser varje del direkt när de kommer, man vill liksom återkomma till den här gruppen för att se vad som händer dem.
Själva mordhistorien är som alltid i Adler-Olsen komplex och sträcker sig över lång tid, det handlar om människor i utsatta lägen i livet och utan att avslöja för mycket av handlingen så har den här historien också en religiös dimension. Det här med sekter och hur sköra människor manipuleras är läskigt att läsa om och jag undviker ofta att läsa om t ex Knutbymorden eller andra liknande händelser.
2017 träffade Kulturkollo Jussi Adler-Olsen på bokmässan. Läs gärna vårt inlägg om det här!
Bildkälla: Albert Bonniers Förlag
Leave a Comment