Helon Habilas Resenärer var helgens läsupplevelse och jag var så golvad av den att jag tänkte samla ihop mig innan jag skrev så att det skulle bli en någorlunda rättvis och välformulerad text. Som jag bedrar mig, min hjärna är långt borta och ingen väntan i världen verka kunna reparera den …
Berättaren i den här romanen är resenär, han har som ung flyttat till USA från Nigeria och nu är han i Berlin för att avsluta sina doktorandstudier medan hans fru målar. Han finner inte arbetsro och eftersom hans fru arbetar på natten och sover på dagen så börjar han vandra runt i staden, romanen handlar så om de människor han möter på sina strövtåg i Berlin och också på de resor han gör i Europa.
Gemensamt för alla berättelserna är att de han möter har sitt ursprung någon annanstans och att de av olika anledningar befinner sig i Europa, några är flyktingar, andra är studenter eller på resa av andra anledningar – de är resenärer. De flesta lever en osäker tillvaro, och med sina texter visar Habila på hur Europas blick på Afrika fortfarande är mycket enögd. Människorna vi får möta genom Habilas texter har alla ett livsöde, deras öden delas och vävs samman med berättarröstens och när jag stänger min e-boksläsare så har de lämnat ett avtryck i mig som gör att jag vill rekommendera den här boken till alla!
Bildkälla: Tranan förlag
tack för tps