Johanna Holmströms Själarnas ö har legat på vänt länge i min läshög, redan förra mässan lyssnade jag på en presentation av boken och det är väldigt mycket en anna-bok. I romanens inledning träffar vi Kristina, det är i slutet av 1800-talet och hon är helt ensam med sin två barn. I desperation dränker hon dem och som en följd av det kommer hon till mentalinstitutionen på Själö i finska skärgården. Genom romanen får vi följa tre kvinnor som alla hamnar på Själarnas ö Själö. Johanna Holmström har inspirerats av en avhandling om kvinnorna på Själö och annat dokumentärt material (läs den här artikeln som jag länkar till!) och det är blandningen av fakta och fiktion som särskilt intressera mig. Det är en så svår genre att få till och jag tycker Holmström har lyckats på ett fantastiskt sätt. Genom de tre kvinnornas livsöde så diskuterar hon det samhälle som kvinnorna lever i och påminner oss om att förändringar skett de senaste 100 åren som gjort vårt samhälle till en bättre plats. Inte perfekt, men betydligt humanare på många sätt.
Är man intresserad av att läsa mer om kvinnors erfarenheter av psykiska sjukdomar/mentalsjukhus så kan man ju inte låta bli att rekommendera Den sårade divan av Karin Johannisson. Jag minns också den gripande romanen Allt som återstår av Elin Boardy, den är värd en omläsning.
En fin läsupplevelse! Särskilt Kristinas historia berörde mig.
Ja, det var verkligen en läsupplevelse!