julen kommer till Mumindalen

Det är vinter i Mumindalen och havet ligger tyst och stilla under isen. Under ett tjockt snötäcke ligger alla mumintrollen och sover i sitt hus. Med magarna fulla av granbarr så har de tänkt sig att sova tills våren. Men det har då inte Hemulen förstått! Han som arbetar och sliter för att att det ska bli jul, och trollen som bara sover och sover. Han bestämmer sig för att väcka familjen, Julen kommer snart och Hemulen har ingenting ordnat … Familjen förstår att något hemskt är på väg – de måste förbereda sig och se till att blidka det där som kallas Julen.
Så börjar den underbara nya bilderboken Julen kommer till Mumindalen där Alex Haridi och Cecilia Davidsson har inspirerats av Tove Janssons texter och skrivit en ny saga. Den andas Mumindalen på alla sätt och jag är imponerad över hur väl de har förvaltat Toves ton och röst i sin text. Det är fniss och allvar i en skön kombination och visst kan man känna igen den där beskrivningen av stressen innan jul. Det bor en listbärande och  Hemul i mig, helt klart. Just i år är han gudskelov ganska nedtonad men Haridi och Davidsson gör det där som Tove Jansson är specialist på, skriver så att alla åldrar kan få sitt. Bilderna av Filippa Widlund är magiskt vackra, jag förstår inte riktigt hur hon gör det men de är så mycket i Toves anda att man nästan tror att de inte är nya. Tryggheten i bildspråket är så fint och lägger sig som bomull runt själen för en muminälskare. Att min favoritbok är Trollvinter vet nog de flest redan och inledningen är direkt hämtad därifrån. Men så kommer julsagan emellan och det är ett fint tillskott till berättelserna från Mumindalen. Läs alla som har barn, eller som har varit barn eller som bara vill uppleva något riktigt fint! Tror ni att jag kommer att använda den i min undervisning? Svar: Ja. 

”Mumintrollet samlade ihop alla ljus han kunde hitta. Han stack ner dem i snön runt granen och tände dem, ett efter ett, tills allesammans brann för att blidka mörkret och Julen.”