lojal – Delphine de Vigan

”Lojalitet. Det är våra vingar och bojor.”

Lojal av Delphine de Vigan är en slags pendang till hennes mycket älskade No och jag. Båda böckerna beskriver och utforskar hur det kan vara att leva på samhällets skuggsida och hur goda människor, goda gärningar gör skillnad, för individerna och förhoppningsvis för samhällsklimatet i stort.

Det är höst i Paris och läraren Hélène är mentor för en klass 12-åringar. Hon brinner för sitt yrke och önskar så att alla hennes elever skall få en bra framtid. I klassen har hon två pojkar, Théo och Mathis, som något oväntat funnit varandra. Hon oroar sig mycket för Théo som aldrig kan följa med på utflykter, inte har lämnat in kontaktuppgifter till sin pappa och som emellanåt verkar helt frånvarande på lektionerna. Hemma i lägenheten går Mathis mamma Cécile och har långtråkigt, hennes liv som hemmafru har allt mer mist sin mening. När hon förstår vad som upptar hennes makes liv alla de där långa kvällarna när han sagt sig arbeta så känner hon att måttet är fullt, överfullt.

I korta koncentrerade kapitel får vi följa de fyra huvudpersonerna, vi får veta mer om Théos hemförhållanden. De som gör att han helst av allt vill komma bort, försvinna in i ruset som starksprit ger. Vi får veta mer om Mathis som känner sig orolig inför att växa upp, helst av allt skulle han önska att vara barn hela livet. Vi får veta mer om Hélènes uppväxt som präglat henne och som byggt hennes sociala patos och vi får följa livet med Cécile och maken William som blivit allt mer av ett fängelse.

Vi får följa människor som på olika sätt är lojala sina närstående, det osynliga band som knyter oss till varandra. De värderingar som formas i bandomen och som blir våra vingar och bojor gestaltas genom Vigans text och det är enkelt och osentimentalt skildrat. Känslorna är upp till läsaren att känna och det är så bra. Välskrivet och helt säkert en ny klassiker!

”Lojalitet. Det är de trampoliner där vår kraft tar avstamp och de sänkor där vi begraver våra drömmar. ”