mörkret – oj så ruggigt!

Mörkret av Ragnar Jónasson är något så ovanligt som en deckare med en 64-årig kvinnlig polis i huvudrollen. Hulda Hermannsdóttir har arbetat som poliskommissarie i många år och pensionen närmar sig. Livet på den mansdominerade arbetsplatsen har inte varit helt enkelt och när hon blir inkallad till sin chef så meddelar han att hon måste sluta snart, hennes efterträdare är på gång och hon måste lämna plats. Hulda förhandlar fram att hon ska få ta sig an ett allra sista fall. Hon väljer att öppna upp en avslutat ärende, en ung rysk kvinna hittades död och utredningen konstaterade självmord. Hulda börjar gräva i försvinnandet av Elena och snart har hon hittat omständigheter som gör att hon inte kan tro på teorin självmord.

På kort och ganska knapp prosa så bygger Jonasson upp en riktigt ruggig stämning och när boken är slut så sitter man närmast kall kvar och vill bara läsa mer om Hulda och hennes liv på Island. Man får reda på en hel del om hennes familj men man förstår sig inte på henne och det är mycket bra. Mysteriet Hulda kommer man förhoppningsvis lära känna i de kommande två böckerna i trilogin. Väntar med spänning!