är det ett skämt eller?

Minneslunden på Östra kyrkogården står i sin skiraste blom och miljön är den vackraste av inramningar inför avskedet av M på fredag. Vi har försökt ordna en ceremoni som utgått från hans önskningar. Han hade valt plats och hade tydliga önskemål om innehåll och gäster. Vi i familjen ville att det skulle bli personligt och vackert, ljust och positivt. Värdigt. Allt var klart: vackra handskrivna programblad, musik och blommor valda och minnesorden skrivna. Så slår blixten bokstavligen ned. Kapellet är så brandskadat att det inte kommer kunna hållas några samlingar där på länge. Ska man skratta eller gråta? 
Nu får vi hjälp av begravningsbyrån att hitta en annan lokal. Håll alla tummar ni har för att ceremonin  kan genomföras som tänkt på fredag.