en vilsen själ – Lövbergaserien fortsätter ut i Europa

En vilsen själ av Göran Redin är del nummer fyra i serien om syskonen Anders, Karin och Erik från Lövberga gård i Östergötland. I den här delen har det blivit 1633 och man får fortsatt följa syskonens öde, tvillingarna Karin och Erik beger sid båda ut i Europa medan Anders, som äldste son, och hans fru Lovisa brukar jorden på släktgården. De väntar ivrigt på ännu ett barn, som de hoppas ska leva och när den lille gossen kommer föds så blir det som ett tecken på att gården skall blomstra och skördarna komma. Men livet är ombytligt och oförutsägbart både för dem och de två syskon som lämnat hemmanet. Karin har arbetat några år som förvaltare på bruket i Finspång och har två små att sörja för, när herr Louis de Geer önskar att Karin skall resa till Amsterdam för att finnas vid hans sida så reser hon mot okänt land. I Holland får hon insyn i ett europeiskt handelshus, bo i en storstad och lära känna de Geers familj. 
Brodern Erik, har återvänt från det 30-åriga kriget och vänskapen med greve Ture Gabrielsson Oxenstierna blir viktig för romanbygget. Erik bestämmer sig för att resa mot kontinenten för att söka lyckan men innan dess har han mött Tures syster Margareta och trots att det inte alls är lämpligt så fattar de tycke för varandra. Margareta har gjort något så ovanligt som studerat i Uppsala och hennes kärlek till kunskaper och bildning gör att hon följer med sin bror till kontinenten. 
I centraleuropa härjar det evighetslånga kriget som har religion som en av grunderna. Eriks språkkunskaper kommer väl till pass och snart har han hamnat mitt i hetluften. Som ni kan ana så blir det också ett oväntat, oplanerat återseende för de goda vännerna Erik och Ture (och Margareta …). 
Göran Redins serie om syskonen på Lövberga är en brett anlagd historisk romanserie som är en härligt initierad skildring av en orolig tid i den svenska historien. Han har förutom syskonen också befolkat berättelsen med en av de mest inflytelserika adelssläkterna någonsin och de Geer som kallas den svenska industrins fader vilket gör att han kan skildra många samhällsklasser och också visa på hur kvinnorna, när männen är borta och krigar, får möjlighet att förvärvsarbeta. Människor från Europa kom till Sverige för att utveckla industrin, idéer färdades från kontinenten med återvändande krigare och den svenska befolkningen blir allt mer utbildad. Jag anar att konst och annan kultur kommer att få en större plats i nästa del för det hör liksom till Amsterdam.
Stormaktstiden kallar vi den här tiden och det var till stor del krigen som fungerade som motor i samhällets utveckling, efterfrågan på järn  till vapen och andra förnödenheter ledde till en ekonomi som förvaltades av en rikskansler Axel Oxenstierna, farbror till Ture. Tures far Gabriel Oxenstierna utsågs till riksdrots och tillsammans byggde bröderna upp det ämbetsmannastyre som sedan dess präglat det svenska samhället. Det är superspännande att följa det ”moderna” Sveriges formande och jag googlar på snart varandra person i romanen. Det som Redin gör så skickligt är just hur han väver samman verkliga händelser i historien inom den fiktiva berättelsen. Ibland kan balansen mellan verkliga historiska händelser och fiktionen kantra och det blir mer en historisk fackbok istället för en roman. I det diket kör inte Redin utan han har skapat människor av kött och blod som man vill veta mer om, lära känna ännu mer och önskar allt gott. 
Nu hoppas jag på del 5 i serien, skriv snabbt Göran Redin!
Jag har skrivit om de tidigare delarna: