Med en bunt gamla brev omknutna med ett sidenband i sin hand startade Péter Gárdos sitt arbete mot en otroligt gripande och vacker roman om omöjlig kärlek, flykt och rotlöshet. Han är en ungersk regissör som dagar efter sin fars död fick den här korrespondensen i sin hand av sin mor och den består av 108 brev skrivna under hösten och vintern 1945. Av dessa autentiska brev har Péter skapat Gryningsfeber, en mycket fin roman som gör allt det där som en bra roman ska göra med en. Jag lever med i Miklós och Lilis vardag, jag önskar dem all lycka och jag hoppas och glädjs åt den spirande kärleken som kan vara ett steg på vägen mot en vardag. Om nu livet någonsin kan återgå till normalt när man upplevt koncentrationslägret, är allvarligt sjuk och nu lever som flykting i ett främmande land. Det här är en roman som väcker känslor och dessutom sätter ett välbehövligt perspektiv på samtiden.
Jag skriver i min rubrik att det här är en historia och just som ett historiskt dokument är den här romanen mycket spännande. Den berättar något som jag inte riktigt läst förut, Maj-Gull Axelssons Jag heter inte Miriam är den romanen som jag närmast kommer att tänka på. Sverige var ett av de länder som tog emot överlevande från koncentrationsläger och i den här romanen berättar Gárdos om ett land som tog emot och hjälpte de här sköra människorna på ett öppet och medmänskligt vis. Många som hans föräldrar mötte hjälpte flyktingarna till ett värdigare liv, han beskriver också en ibland stelbent byråkrati som gör det svårt för de unga att kunna träffas. Det är inte långsökt att dra paralleller till de senaste årens flyktingströmmar och också till alla högervindar som blåser runt om i Europa.
Péter Gardós berättar om hur han hade fått i gåva något som hans föräldrar tillbringat resten av sitt liv med att inte tala om. När han öppnade och läste föräldrarnas brev öppnades porten till livsöden som han ville förmedla. Boken har också blivit film, han har regisserat sina föräldrars berättelse i Fever at Dawn:
Spännande att läsa dina tankar. Det är en fin bok tycker jag om som du skriver inte lik någon annan.
En sån där bok man kommer att minnas!
Jag har inte läst den än och nu blir jag ännu mer sugen. Jag är med i filmen, så det ska bli kul att se den när den kommer till Sverige! 😉
Nej men! Är du statist? Spännande, då får vi kika efter dig. Jag fick uppfattningen att den spelades in på Gotland?
I Norrbotten också 🙂
Sedär, du får berätta vad du gjorde och vilka kläder du bar så att man se dig 🙂