Klassiker i blindo: Amerikanen (Henry James)

Under rubriken ”Klassiker i blindo” gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.

Läsupplevelse:
Åh, vad länge sedan jag körde en Klassiker i blindo. Den här kommer sig av att jag köpte ett begagnat ex av Amerikanen i en boklåda i Skärhamn förra sensommaren och nyligen plockade fram den i sommarstugan då jag glömt ta med läsning. Om Henry James vet jag absolut ingenting så det här är blindare än vanligt. Amerikanen är från andra halvan av artonhundratalet någonstans läser jag och huvudpersonen, Newman, är i trettiofemårsåldern och reser till Paris efter att ha jobbat ihop en förmögenhet i Amerika. Som self made man skall han nu leva livet och samtidigt förkovra sig. Till att börja med köper han hötorgskonst av en ung kvinna han stöter på på Louvren. Denna kvinna skall senare återkomma i berättelsen som en ”Lycksökerska” (ja, kvinnosynen är så förlegad som det låter – mer om det senare). En amerikansk bekants franska fru leder under tiden Newman in på huvudtråden i berättelsen – Newmans jakt på en hustru.
En fransk societetskvinna – Claire de Cintré – föreslås som lämplig kandidat. Hon har tidigare mot sin vilja varit gift med en äldre man men är nu en tjugosexårig änka. Hennes familj är av yppersta börd men fattig. Den driftige Newman tar tjuren vid hornen och deklarerar genast sina avsikter och efter ett halvår av blodfattigt societetsumgänge får han tillåtelse av Claire att fråga hennes mor och storebror om hennes hand. Efter stor tvekan gör familjen bedömningen att de behöver hans pengar mer än de  har problem med hans bakgrund, men efter trolovningen ändrar man sig så småningom och flera tragedier utspelar sig.
Jag tolkar Amerikanen i första hand som en analys av fransk societetskultur, redan hopplöst föråldrad sedd ur den moderne amerikanens (Newmans och författarens) ögon. Newman själv är en karikatyr av handlingskraft (och dålig smak), inte olik de nutida och många filmerna om amerikansk-franska kulturkrockar. Om vi skall ta upp kvinnosynen så är James kritisk till hur familjen har absolut makt över Claire, medan kvinnan av enklare börd som tar den enkla vägen till materiellt välstånd (lycksökerskan, se ovan) oresonligt döms av Newman (och James) medan fransmännen i berättelsen ser nyktrare på henne. Finns det ett hora-madonnakomplex här ligger det hos amerikanerna.

Facit:

Wikipedia ser boken som tudelad. Medan första halvan är spirituell är andra halvan (som jag såg som fullbordandet av en tragedi) melodramatisk intill patetik. Även James skämdes och omarbetade senare verket, men tydligen blev det inte en förbättring eftersom senare utgåvor brukat gå tillbaka till ursprungsupplagan. Kulturkrocken nämns naturligtvis.
Jag skummar lite om författaren också och James verkade mest i Storbritannien och amerikansk-europeiska kulturella skillnader var något av ett favorittema för honom. Han utvecklade också tekniken att skriva berättelsen ur en romanfigurs upplevda perspektiv och drev den till närmast impressionistisk form.
/Gästbloggare: M