istvillingar – S.K. Tremayne

Kirstie och Lydia är tvillingar, de är så lika att inte ens föräldrarna alltid kan skilja dem åt. De föddes en dag när världen var stelfrusen och bandet mellan dem är så innerligt, så starkt. När man som läsare kastas in i den här berättelsen hamnar man i mitt i något som gått alldeles snett. Sarah och Angus bor i London med sin lilla flicka Kirstie och Lydia finns inte mer, snart förstår man att familjen är i kris. Sarah har varit djupt deprimerad, Angus dricker allt för mycket, ekonomin är i kras och Kirstie saknar sin syster så förtvivlat så att hon ibland leker att hon är Lydia. När Angus får ärva en ö i Hebriderna med tillhörande fyrvaktarbostad bestämmer sig den lilla sargade familjen att börja om. De flyttar.

Livet på den isolerade ön blir inte enkelt och när byborna dessutom berättar att huset är hemsökt så förstärks känslan av att det är något som inte står rätt till. Kirstie känner Lydias närvaro och påstår sig vara Lydia, identiteterna kanske var förväxlade? Var det Kirstie som dog i olyckan hos Sarahs föräldrar. Var det ens en olycka? Hur bearbetar en enäggstvilling förlusten av ett syskon? Sarah bestämmer sig för att försöka förstå och livet på ön blir allt omöjligare.

Tvillingar, övernaturliga ting, spöken och utsuddade gränser mellan verklighet och dröm. Istvillingar är ännu en i raden av böcker som skulle passat in i Kulturkollos temavecka ”Skräck i sommarnatten”. Det är dessutom ännu en så’n där bok som egentligen inte står Anna skrivet utanpå men nyhet i Storytel och möjlighet att lyssna och läsa kombinerat avgjorde saken. En hel del i den här boken blev jag ganska irriterad på (som allt praktiskt som tycktes fungera trots att de inte hade någon el – de har ingen el men de har rinnande varmvatten inne –  alltså de hade ingen TV för de hade ingen el men de har micro som funkar utmärkt – Hallå, ska man skapa en miljö så får man göra det trovärdigt) men känslan som fanns där var speciell. Sankmarken som omger ön, tidvattnet som kommer och går, hunden som också beter sig underligt … Sympatierna för föräldrarna svänger och det där oberäknerliga och irrationella i deras, och i flickan handlingar, gör att hela berättelsen skälver och darrar. Inget är fast – inget är beständigt.