dödsstigen – dansk polisroman

Alldeles nyligen kom Sara Blaedels tredje bok på svenska: Dödsstigen ut i pocket på svenska och i veckan hamnade den i min ljudspelare. 
Nu får man ställa frågan: Hur mycket kan en enskild polis och hennes vänner råka ut för innan det blir en smula löjligt? Louise Rick är just tillbakakommen efter en sjukskrivning, sviterna efter det förra fallet var svåra, när hon blir tilldelad fallet med en försvunnen femtonåring. Sökandet leder henne tillbaka till sin barn- och ungdomsbygd, in i gänget där hennes ungdomskärlek en gång var medlem. Samtidigt har hennes vän, journalisten Camilla, flyttat med sin tonårsson till ett gods i trakten. I skogen runt godset finns en ek som används för asablot och på vägen till eken går dödsstigen, längs den ligger flickkyrkogården. Snart är de alla invecklade i fallet med den försvunne Sune och privatlivet blandas med fallet på ett sätt som blir lite för mycket. 
Det handlar om sekteristiska sammanslutningar, lojalitet och mycket bråd död. Ska jag ge ett omdöme så menar jag att det är en medioker polisdeckare med extra allt. Det hade egentligen inte behövts allt det där extra, grundhistorien med förankring i asatrons seder, den försvunne pojken och hans familj hade räckt gott.