havskatten – en ny deckarhistoria i Marstrandsmiljö

Havskatten är den nyutkomna deckarhistorien från Ann Rosmans penna och den här gången hoppas jag att hon har kontrollerat en hel del med förlagets jurister innan publiceringen. Här kängas det nämligen friskt mot både Kungälvs kommuns tjänstemän och politiker. Förfalskningar, svågerpolitik och en rejäl partsinlaga i den infekterade debatten kring framtiden för varmbadhuset på den lilla pittoreska marstrandsön.  Berättelsen böljar som alltid i Ann Rosmans böcker mellan nutid och förfluten tid. Glansdagarna som kurort i början av 1900-talet, badhuset där man badade både kallt och varmt och kurortslivets sociala umgänge beskrivs både målande och inlevelsefullt. Extra spännande är det förstås att läsa om kungen Oscar den II s årliga besök.

Den nutida deckarhistorien börjar med att en av ortens fastboende äldre män hittas död i det förfallna turisthotellet och Karin Adler kallas in för att undersöka mordet. Så fortsätter dåtid och nutid att belysa varandra; kotterier, lögner och väntjänster nu som då.

Helt OK underhållning men någonstans är det något jag saknar, språket upplever jag platt och det känns som det upprepar sig. Tyvärr är den här boken inte den av Rosman som jag gillar bäst, inget slår Mercurium så långt. Trots det så är det riktigt spännande att läsa en roman från miljöer som man känner väl och extra krydda är det förstås för en som arbetar i kommunen sedan många, många år. Marstrand är en unik plats som behöver unika lösningar, Rosman har säkerligen gjort sin hemläxa och har troligen mycket på fötterna när hon sticker ut hakan. Konstigt att man inte hört några reaktioner, läser de månntro inte deckare på kommunhuset?