tegelstenar – är de värda mödan?

– Jag undrar om du egentligen gillar den där boken?

Det funderade gästbloggar’n på när jag i närmast schemlagda pass läste Hilary Mantel i helgen som gick. Trots sina måttliga 400 sidor så använde jag säkerligen ett tjugotal timmar av koncentration på berättelsen om Thomas Cromwell, Anne Boleyn och kompani. De senaste åren är det bara några få böcker som utmanat min uthållighet på det viset, medlemmar i klubben är förstås Wolf Hall (som var 800 sidor mind you), Kanada,  Agaat och Jonathan Franzens Freedom


Handen på hjärtat? Är de värda mödan? Vad tycker ni?

Mitt svar är enkelt: Ja. Absolut. Men det finns en tid och en plats för allt. Man ska kanske inte klämma en krävande tegelsten på ett par dagar om det är mängder av annat som också borde bli gjort. De är semesterläsning, de där tjocka, myllrande romanerna. Steglitsan, Americanah, Sankmark och Vi, de drunknade läste jag under mindre stressiga perioder och tänk vad mycket mer man kan njuta då.

Note to self: Börja bygg på tegelstenssemesterhögen redan nu, om sex veckor är det läslov!