snuttifieringens tid är nu – eller?

Det mesta i livet och i världen snurrar på allt fortare, trenden med surdegar, långkok och handarbete som ska bevisa att man har all tid i världen att göra saker långsamt och att man är en livsnjutare känns faktiskt påklistrad yta. Fragment, snuttar och snabba tvära kast rusar förbi, twitterfieringen av samhället är ett faktum eller?

När jag nu kikar på min egna lilla hörna i den stora cyberrymden så ser jag att det där korta, snabba spridit sig också till bloggen. Det irriterar och stör mig, jag ville ju en gång att den här bloggen skulle vara en plats för både långa och korta texter, små snuttar och långa sjok av tankar. Nu är det bara snuttandet kvar! Läsron och lusten att skriva behöver lugn och eftertanke, så enkelt är det och utan att verka för pretto så kan jag konstatera att både läsande och skrivande är intellekuell aktivitet som kräver en pigg hjärna för att det ska bli något av värde. Just nu simmar jag för att inte sjunka och kvalitén bli därefter.

Den grundläggande känslan av förmåga att skapa sammanhang mellan alla intryck, analys och reflektion finns liksom bara inte längre. Jag som hela mitt lärarliv predikat att min uppgift är att skapa sammanhang, pussla samman alla fragment av vetande som far omkring och ge dem en plats i kunskapsväven. Jag hävdar bestämt att de sociala medierna blir vad vi gör dem till. Bloggar, FB och twitter kan erbjuda just de där sammanhangen om vi använder dem så. Sambon menar annat: Vi måste läsa fler understreckare! säger han som vågar vägra Twitter och FB…

Nja, vi kan kanske ha en poäng båda två? Understreckare bjudes härmed. Trevlig helgläsning!