så kan man också se det

Tavlan heter ”vårljus” och konstnären Gunilla Elmlund. Den har hängt i vårt vardagsrum i minst 15 år och färgerna har faktiskt styrt inredningsvalet genom flera möbelemangsbyten. Jag ser soluppgång över bohusbergen men det är tydligen klart tolkningsbart. Häromveckan hade jag besök av bokbubblarna och plötsligt får jag frågan om jag inte tycker det är otäckt med en så läskig tavla? Läskig? Jag fattar ingenting. 
– Men du har ju en döskalle med ett skrattande grin och ett blödande öga på väggen.
Tack för den! Nu ser jag bara en grinande döskalle med Muchliknande skri varje gång. Svärmor och dottern ser en man i kostym som har händerna i byxfickorna med ett blödande ansikte, längst uppe till vänster syns ett par människor som samtalar eller möjligen slåss.
Vad ser du?