minitidningskrönika – efterdyningar till Gedingate

Vågorna skvalpar vidare i Gedingate, efterdyningarna har till och med nått den stora morgontidningen på krönikeplats. I Kulturdelen kommenterar SvD och de kallar det Lagerlöf-gate men same same, Bernur och Annika Koldenius var några av de drivande bloggarna i min feed om någon händelsevis skulle ha missat.

Elise Karlsson propagerar i SvD att Läsandet mår bäst av valfrihet och jag känner mig än en gång dubbel. Ja, läsandet mår bäst av att göras utav lust, samtidigt finns där mängder med barn och ungdomar som aldrig kommer in i läsandets värld eftersom de inte blir introducerade och välkomnade. I min värld skulle det finnas intresserade och kunniga litteraturlärare i alla årskurser från skolstart. När jag läser att var åttonde lärare under 40 inte läst en enda skönlitterär bok under det senaste året så blir jag beklämd men inte förvånad. Det finns språklärare som inte läser böcker, det finns grundskolelärare som undervisar i svenska som gladeligen säger att de inte läst en bok på flera år. Jag tror på att barn måste få en väg in i läsandet i unga år där de succesivt närmar sig olika genrer och olika typer av texter. En undervisning där eleverna får höra högläsning noga utvald, arbeta med bilder, symboler och språkelement. Tillsammans med någon som brinner för skönlitteratur går det lätt! Måhända ska vi dela upp ämnet svenska i två igen? Språklära och litteratur? Vad tänker ni andra, ska vi låta elever läsa fritt eller är det dags för en läskanon?

ur GP, 19 januari 2013

I GP idag 19 januari kan jag läsa en fin intervju med Sven Eric Liedman med rubriken Viktiga val formar livet – och en mening fastnar särskilt.

Som jag ser det finns riktig valfrihet först när individen har friheten att välja sina val.

GP recenserar Liedmans bok Livstid och den texten länkar jag till här. 

Hur tänker ni om valfrihet? Vad behöver vi människor för att kunna välja fritt?