om man ska ta och köpa sig nå’t färgglatt?

I början av 90-talet var jag på en förställning med Jonas Gardell där han bestämt hävdade att i alla livets svårigheter så hjälpte det med något färgglatt. Jag minns att jag, den gången gick ut och köpte mig en blommig skötväska och kände mig mycket uppmuntrad.

För att muntra upp oss en smula i familjen nu i höst så bestämde vi oss för att köpa oss en färgglad soffa. Färgen med det vackra namnet Swedish Blue skulle passa bra till den matta som vi hade i förrådet som bara skulle tvättas och renoveras en smula först. Mattan är arvegods och har precis färgerna som binder samman hela vardagsrummet och allt ser ljust ut, visserligen passar inte kuddar, fåtölj och annat så bra med den nya soffärgen men den passar till mattan. Beställt, betalt och klart.

Idag blir det bråttom, soffan kommer om en vecka, hög tid att köra mattan till hantverkarna. Bär in mattan och rullar ut den, det rinner sandliknande smulor ur mattan, luggen helt uppäten av mal. Samtidigt står P-vakten utanför och skriver på en bot; Här får man inte stanna… Vadå matta, jag såg inte att du bar på någon matta… Mattkillen i sin tur får något vilt i ögonen och ber oss skynda ut med mattan, han vill ju inte ha in ohyra i sin verkstad fylld med just mattor. Helt lugnt och fint scenario. In i bilen, mot tippen, skaffa nytt återvinningskort, kasta matta, mot macken, dammsuga bilen och kläderna. Sedan kaffe.

Om man skulle ta och köpa sig nå’t färgglatt kanske? Ny matta kanske?

Just nu har vi inget flyt. Punkt.