The Road av Cormac McCarthy eller Varför filmatisering av böcker bör förbjudas

Hade egentligen tänkt läsa hans senaste men The Road var det som fanns kvar på Pocket Shop annandag jul. Svenska folket gillar tydligen dystopier som julläsning eller mer troligt är det bara så att McCarthy är the shit just nu efter filmerna No Country For Old Men och The Road och spaltmeter på kultursidorna. Avskalat och utan hopp var vad jag förväntade mig och fick och visst sträckläste jag och visst var det effektivt berättat men jag kände som när jag läste min hittills enda Dennis Lehane: visst hade de lovat mer än så här. Men det blir väl alltid så kanske – när man fått i sig tillräckligt mycket hype kan man bara bli besviken.

Sedan till de försvårande omständigheterna. NCFOM är en av de bästa filmerna jag sett på senare år och jag hade då ingen aning om att det fanns en romanförlaga till den. The Road har jag inte ens sett, men jag har läst om filmen och sett annonserna och detta räcker för att under hela läsningen se Viggo Mortensen som Mannen. Det är något alldeles fantastiskt störande i det här fallet där själva berättargreppet är att både mannen och pojken är namnlösa och blanka papper som, tror jag i alla fall, man skall kunna projicera sina egna rädslor på. Hur lätt är det när man ser Aragorn dragandes på sin kundvagn med konserver och filtar från sida ett? Filmatiserade böcker läcker, det sipprar in bilder, och tydligen hjälper det inte ens att man inte sett filmen.


Gästbloggare: M