På Kulturkollo har vi temavecka ”Trasiga människor och spruckna själar” och jag fyller på här på bloggen med några repriser av böcker som hänger kvar i mitt minne. Från 2012 är min text om Moa Herngrens roman.
Det handlar om att vara autentisk, sann och ärlig mot sig själv. Det rådet ger Cecilia sina patienter i parterapin samtidigt som hon alltmer vantrivs i det perfekta medelklasslivet hon själv lever. Drömmen om en Eamesfåtölj att ställa i sitt stilrena vardagsrum är kanske inte ens hennes dröm, det är nog egentligen Josefs och livet känns mer och mer som en tablå av Lyckliga
Varje år när det närmar sig nobelpris så hoppas jag på Assia Djebar. Nu får jag tyvärr sluta hoppas för den fransk-algeriska författarinnan har gått ur tiden. I SvD kan jag läsa att hon kom ikläm mellan de båda kulturerna och kanske just därför inte kvalificerade sig. Hon har, trots allt, fått stort erkännande för sin texter om kvinnans ställning i Algeriet. Hon satt med i den franska akademien, var professor i fransk litteratur och uttalad feminist. I den självbiografiska romanen Ingenstans i min fars hus beskriver hon hur dubbelt det kan vara att växa upp i en miljö där studier
Senaste kommentarer