”Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.”

Ted Gärdestads vackra sång spelas som ett soundtrack i mitt huvud under tiden jag läser Himmel av Torbjörn Flygt. Sången beskriver en tid i förändring där kärleken är det som håller samman världen. Så är det också i Himmel.
Himlavalvet spänner över staden som ser ut som ett kommatecken vridet runt brofästet, människorna lever sitt liv i en stad som förändras. Köplador och nya bostadsområden växer upp på det som en gång var bördig åkermark och klassklyftorna blir… Läs mer

Sarah Grimes står i lånad sidenklänning och hennes fästman, som liknar Laurence Olivier, står högtidsklädd bredvid på fotot i New York Times helgbilaga. Bilden från påskparaden kommer att sättas inom glas och ram och bevaras för all framtid som familjen Grimes stund i solen.
Richard Yates ganska stillsamma och täta roman Easter Parade skrevs på 70-talet och beskriver två amerikanska systrars liv; Sarah och Emily Grimes öden fastställs redan i romanens första mening: Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv…
Som systarnas efternamn antyder är det här en smutsig och solkig… Läs mer

”Men vad händer sen, när du har allt du önskade?” frågar Sophie sina unga, välutbildade, medelklassvänner som hon träffat i den indiska staden Bangalore. De drömmer alla om ett lyckligt liv någon annanstans, i Europa, USA eller Australien där gatorna är antiseptiskt rena och allt går att köpa för pengar. Sophie har flyttat från den lilla staden i bergen till storstaden och har 24 år gammal ett jobb som textare av amerikanska filmer, en pojkvän och livet handlar om att festa, shoppa och stryka. När Sophie stryker sina kläder om och om igen får hon ordning och reda i det röriga storstadslivet,… Läs mer

Det var en ganska bra söndagsintervju med Patti Smith i GP idag, skriven av gubbrockaren Johan Lindqvist av alla (i sann gammelgöteborskt småstadspatriotisk anda gjordes det dock till ett huvudnummer att Patti använder Hotell Eggers i en kommande bok; snälla kan vi inte bara sluta med det där – har vi inte slutat med det redan förresten?). Nu var det ett tag sedan jag läste Just Kids, så det kanske blir svårt att motivera men ärligt talat förstår jag inte varför den blev så enormt rosad. En teori är att många rescensenter är svårt präglade på New York-scenen från sena sextiotalet till mitten… Läs mer

Richard Yates författarskap har under 2010 varit omskrivet och jag själv har slukat Mad Men, det sägs att alla inblandade i den tv-serien har läst Revolutionary Road, en roman som kom 1961 och som beskriver den amerikanska drömmen i suburbia. Det märks faktiskt mrs Draper och mrs Wheeler liknar varandra mycket i sin desperation, infållade i en hemmafrusroll som de inte alls trivs med. Revolutionary Road läste jag i somras och jag beundrade den täta och laddade atmosfären som Yates bygger upp. Letandet efter lyckan är brutalt, vackert hus, familj, amatörteater, en stenlagd gång räcker inte … Läs mer

– Jag vill kunna se mig själv i spegeln och då se att jag ser glad ut, säger Sami vars historia är navet i håpas du trifs bra i fengelset. Susanna Alakoski skriver berättelsen om syster och bror, deras uppväxt och vuxenliv. Sami och Anni är båda formade av sin otrygga barndom och de tar två olika vägar i livet. Anni är den duktiga flickan som väljer ett vårdande yrke, Sami, begåvad men rastlös, hamnar tidigt i OBS-klass och småningom i missbruk och kriminalitet.
Alakoski skriver här en roman fylld med ilska och kärlek. Ilskan riktar sig mot samhällets oförmåga, broderns självupptagenhet i sitt… Läs mer

Jag har bokbloggat sedan i maj 2010 och har sedan dess läst 85 böcker, inte räknat barnböcker, fackböcker eller bilderböcker. Jag har dessförinnan inga läsdagböcker eller listor att gå tillbaka till därför blir min årssammanställning en en liten femetta. Ett snabbt slag för härliga läsupplevelser som jag haft under det senaste halvåret!

Det är inte utan att jag känner mig lite som Mumintrollet när jag vandrar ut i naturen och mitt sommarland har fått vinterkläder. Havet ligger stilla, trädgården vilar och den bleka vintersolens strålar ordnar med en raffinerad ljussättning. Mumins vinterland är till en början både skrämmande och ödsligt, han övervinner sin rädsla och ger sig ut på upptäcktsfärd i allt det vita och kalla. Nu har jag just kommit in från min vinterpromenad och kan konstatera att det är skönt att komma ut men allra skönast att komma in igen. Brasa, värme och en god bok. Året kan inte sluta bättre!

Jag läser Sigrid Combuchens roman Spill och får redan när jag tittar på omslaget en bild i mitt huvud. Det är fotot av min mormor som står med Stockholms stad i bakgrunden. Året är 1937 och min mormor är årsbarn med Hedda, huvudpersonen i Spill. De yttre omständigheterna känner jag något till. Min mormor var barnjungfru och äldsta dotter i en stor familj från varaslätten och Hedda var övre medelklass med studentexamen från Lund så skillnaderna mellan mormor och Hedda kanske egentligen är ganska stora. Det som drabbar mig är att mina möjligheter att ta reda på om där faktiskt fanns några likheter … Läs mer

Vad ska jag kunna skriva om årets, kanske mest omtalade roman? Augustprisvinnare och snackis både i gammelmedia och på bloggar. Inte mycket kan jag tillföra men jag kan börja med att säga att det här var en bok i min smak som jag sträckläste. Den börjar med att en författarinna i Lund finner en vacker ram på loppis och med på köpet kommer en bunt foton. Ett av fotona använder hon som illustration i en roman och flera år senare anländer ett brev. Hedwig Langmark tycker sig känna igen sig själv och sin familj på bilden och så börjar en brevväxling mellan de två kvinnorna.