Hej så det gick! Läsningen av Deon Meyer senaste kriminalroman Kobra blev en härlig sträckläsningsfest. Jag gillar Bennie Griessel, jag gillar miljöerna runt Kapstaden i Sydafrika och jag gillar det sätt som Meyer berättar om samtiden på. Han gör det så skickligt, han låter läsaren tänka själv samtidigt som han emellanåt lotsar oss mot det som han vill diskutera. Inte övertydligt, inget skriva mig som läser på näsan utan bara så skickligt. Dessutom är polisgruppen där Bennie ingår en skön skara personligheter, där finns en respekt för alla sorters människor och de samarbetar trots olika bakgrund… Läs mer

Klockan närmar sig sju en vacker majkväll och det är dags för Nuruddin Farah på Litteraturhuset. Elise Karlsson är  den som ska samtala med en av Afrikas mest omtalade författare. Nyligen läste jag hans roman Kartor och det är sannerligen komplex litteratur. Farah berättar att han levde i exil när han skrev trilogin som inleddes med Kartor. Han var närmast besatt med tankarna på sitt forma hemland när han skrev och han tror att det var nödvändig förutsättning för att böckerna skulle bli skrivna. Han berättar att han läst mycket i sitt liv och han har inget mot att låna lite här och där när han … Läs mer

I veckan har Göteborg finbesök av den somaliske författaren Nuruddin Farah. Under långhelgen som gick så läste jag hans Kartor  som var för mig en utmanande text på många plan. Jag hade svårt att förstå mig på delar av texten och formen med sina olika berättarperspektiv skymde och stökade till det.

Det här är en uppväxtsskildring från Ogadenprovinsen i Somalia, det är ett konfliktfyllt område som när berättelsen börjar växlar mellan att vara somaliskt och etiopiskt. På denna plats föds den somaliske gossen Askar, hans mor dör vid förlossningen och fadern har omkommit som soldat… Läs mer

Vissa böcker blir bara inte lästa i tid. Chigozie Obiomas roman Fiskarmännen har lockat mig ända sedan den blev nominerad till Man Booker 2015. När den sedan tog sig in på den korta listan så blev jag ännu mer sugen och så bestämde vi att ha tema Afrika på Kulturkollo. Då skulle jag minsann läsa och skriva om en av årets finaste romaner. men icke. Igår var Chigozie Obioma i Stockholm på Internationell Författarscen och änterligen blev då boken utläst. Och nu omskriven. Kors i …

Det är 1990-tal i Nigeria och i centrum för berättelsen finns de fyra bröderna med Ikenna som äldste son. Berättaren… Läs mer

Idag skriver jag om en nyutkommen roman från Kongo på Kulturkollo.  Välkommen dit!

… Läs mer

Just nu har jag hyfsat läsflyt en allt jag läser skall skrivas om längre fram i april så vad göra? Inte kan man ha en tom bokblogg? Det får helt enkelt bli en repris av en text som jag skrev 2013 om en av de böcker som ingår i Lyrans resa jorden runt:

Smått förvirrat här nu – visst befinner sig redan Kulturkollogänget i Afrika den här veckan? Jomen, så är det. Nu passar det så finurligt samman med att Lyrans Jorden Runt V också beger sig till Afrika under hela april. Som en slump Eller inte. Oavsett, här kommer de titlar som Lyran valt för oss att välja mellan under april:
 
Onåd – J.M. Coetzee (Sydafrika)
Vi behöver nya namn – NoViolet Bulawayo (Zimbabwe)
True murder – Yaba Badoe (Ghana)
Enstörig – Nina Bouraoui (Algeriet)
Drottning Pokou : Concerto för ett offer –… Läs mer

… Läs mer

Jag snöade totalt in i tanken på Sydafrikanska författare. Jag har läst så många bra! Gordimer, Brink, Coetzee, Vladislavic och Niekerk förstås!  Jag bjuder en en repris från mars 2012:

”Bästa boken vi någonsin gett ut” skrev Maria i sitt följebrev från Weylers och det är ett meddelande som nästan skrämmer. När jag öppnar den tjocka romanen med det vackra omslaget är jag närmast orolig, tänk om jag inte tycker om den? Som tur är så behövde jag inte undra särskilt länge, efter ett femtiotal sidor var jag helt övertygad om att det här är en fascinerande roman. Med två kvinnor