Claire Keegan är en hyllad och omskriven irländsk författare som skriver noveller/kortromaner och i höstas kom två av dem på svenska. Det tredje ljuset och Små ting som dessa är fantastisk läsning. Så är det sagt, de är så välskrivna och inte ett enda överflödigt ord tynger texten. I Det tredje ljuset får vi möta en flicka som lämpas av hos en familj, fadern säger inte adjö och glömmer att packa ur hennes lilla väska. Han nämner inte när han tänker sig att återvända men flickan förstår att hennes tid på den trygga platsen är räknad. Hos den tillfälliga fosterfamiljen får flickan omsorg och värme och en familj.
Små ting som dessa utspelar sig på 80-talet och den ekonomiska krisen på Irland är fond till berättelsen om Bill Furlong som en kall vinterdag levererar kol och ved till klostret uppe på kullen. Han har själv vuxit upp som oäkta son till en ung mor, när hon arbetade på godset så fick han vara med. Mrs Wilson och gårdskarlen Ned är det närmaste familj han någonsin haft. Nu har Bill fyra egna döttrar och förberedelserna inför julen är i full gång, uppe på klostret hittar han dock en ung kvinna inlåst i kolkällaren och han kan inte släppa tanken på hennes öde.
Jag började genast tänka på två filmer som jag sett 2000-talet: Magdalenasystrarna och Philomena. De skildrar hur ”fallna” unga kvinnor spärras in, deras äkta barn adopteras bort under tvång och hur de unga kvinnorna används som oavlönad arbetskraft i klostren. Två filmtips smet med i den här texten, se dem och läs de här glimrande pärlorna till noveller!
Vill man läsa en fin intervju med Claire Keegan så länkar jag till The Guardian.
Bildkälla: Wahlström & Widstrand
Leave a Comment