fallvind – femte resan till Doggerland

Man kan tro att jag inte läst det minsta det senaste men var trygga. Jag har läst men jag har inte orkat skriva några inlägg. Nytt jobb med stora utmaningar, massor av skrivjobb och OS samtidigt! Utöver det en tredje dos av vaccin som fick mig gå i däck ett dygn …

Förra helgen var det läshelg i Varberg och det enda jag fick läst var Maria Adolfssons Fallvind. Jag badade (vinterbadade!!!) och umgicks desto mer …

Fallvind är den femte boken i serien som utspelar sig i det fiktiva landet Doggerland. I serien har vi fått följa polisen Karen Eiken Hornby och utan vilja verka besvärlig så är det här en serie man ska läsa i ordning. Halva grejen är att följa Karen när hon återvänder till Doggerland efter att ha tillbringat stor del av sitt vuxna liv i Storbritannien. Har man inte läst de tidigare böckerna så ska man inte heller läsa min text här – den avslöjar liksom för mycket om Karens privatliv.

Hursom, i den här boken så är Karen föräldraledig. Karen, som inte trodde att hon skulle bli mamma igen, njuter av att ta hand om sin dotter Selma samtidigt som sambon Leo verkar mer än vanligt vilsen. Hans musikerkarriär är pausad, pandemin har drabbat världen och han är inte lika bekväm i föräldrarollen som Karen. När Karens mammas hus brinner ner så blir livet mer än krångligt, modern behöver någonstans att bo och Karens hus blir helt enkelt för trångt. När så en ung kvinna hittas död i Dunker så får Karen bryta sin ledighet och återgå i tjänst, hon är inte särskilt sugen men hon dras med i utredningen. Ny karaktär i serien är Astrid som blir Karens tillfälliga partner i utredningen och snart är det något på spåret, jag gillar att Adolfsson lägger till och drar bort karaktärer i de olika delarna. Det gör att böckerna inte känns förutsägbara och trots att själva mordfallet inte känns helt unikt så läser jag gärna vidare för att hänga ett tag med alla på Doggerland.

Sån tur att jag har en rejäl stunds pendling på spårvagn och buss varje dag. Ljudboken har blivit en ännu bättre vän 🙂

Bildkälla: Wahlström & Widstrand