åtel

Inger Scharis har i Åtel skrivit en spänningsroman i jaktmiljö. Det börjar med att det ska hållas en rättegång där traktens store man Gunnar är anklagad för jaktbrott. Han skall, enligt åtalet, ha jagat och dödat en varg. n av de som skall vittna i målet är den nyinflyttade polisen Charlie Graff. Hon vet att hennes vittnesmål kan avgöra utgången och förbereder sig noga. Alla indicier pekar på att Gunnar är skyldig men kanske är bevisningen inte tillräcklig?

På släktgodset som Gunnar driver finns det ett gäng lojala arbetare och hans vuxna barn är alla inblandade i driften, tystnaden om jakterna som bedrivs  är total. När så Gunnar, på älgjaktens första dag, skjuts med en välriktad kula kallas Charlie och hennes kollegor in. För Charlie är det inte helt enkelt, hon har återvänt till sin hembygd från Stockholm och en del av de som hon skall förhöra är hennes gamla klasskamrater. Minnen från uppväxten, minnen av fadern som var polischef, minnen av trakasserier kommer upp till ytan och det är svårt att förhålla sig professionellt.

Jag tyckte mycket om delar av den här spänningsromanen, människans förhållande till rovdjuren, människan som rovdjur är delar jag uppskattade. Sedan är jag hyfsat kunnig kring jakt, men också inte särskilt intresserad och då blir det hela inbland lite långrandigt med alla olika bössor och ammunition. Jag läser på nätet att författaren tidigare skrivit manus till flera TV-serier och lite avspeglar det sig i boken, det är korta kapitel och scenerna växlar ganska snabbt vilket gör att det blir tempo i berättandet. Jag är ändå inte helsåld på den här debuten. Kanske är det för att jag inte fattar sympati för Charlie, jag gillar att ha en huvudkaraktär som väcker känslor, antingen  sympati eller irritation. Charlie är liksom ganska lagom av allt.

Bildkälla: Bokförlaget Forum