vegetarianen – Han Kang

2016 fick Han Kang det Internationella ManBooker-priset för sin roman Vegetarianen och nu är det dags för den att komma ut på svenska. Jag är väldigt kluven till den såhär efter läsningen, det är lite för mycket kroppsvätskor, galenskap och sex för mig. Någonstans så känner jag mig som observatör och får egentligen inte några större känslor för någon av karaktärerna. Yeong-hye är den tystlåtna, tillbakadragna och perfekta hustrun. Hon sköter hemmet, arbetar flitigt med sina översättningar och en dag bestämmer hon sig för att börja ta kommandot över sitt liv. Hon blir vegetarian och beslutet provocerar hennes man, föräldrar, syster och svåger och snart handlar kampen inte längre om maten utan om både intellektuell frihet och revolt mot traditionerna. 

Någonstans är det en dröm som påminner om våld, det finns ett förtryck som ligger där i grunden och Yeong-hye protesterar på det vis hon kan. Romanen är uppdelad på tre delar och hon finns med i all tre, däremot är spelplatserna olika. I första delen handlar det om hemmet och äktenskapet, i del två är det svågern som använder henne i sitt konstnärsskap och i del tre så är vi tillsammans med systern och familjen. 

Jag läste den här boken nästan i ett enda sträck och jag var nästintill utmattad efteråt. Det är en krävande roman på det sättet att jag behövde koncentrera mig hela tiden, språket är precist och detaljerat och berättelsen försigår lika mycket bortom raden som på den. Något skaver ändå, det finns delar av Murakamis författarskap som jag inte gillar och kanske är det känslan av murakamish med livet i någon slags bubbla som jag inte riktigt uppskattar. Jag läste någonstans att i Sydkorea är novellkonsten upphöjd på ett annat sätt än i västvärlden och närmast en egen genre är den där tre noveller kommentarer varandra och bildar en helhet. Som sådan är form och innehåll perfekt, snyggt komponerat men. Inte min favorittyp av text.