bära barnet hem – en hjärtskärande roman


Äntligen får jag skriva om en av sommarens finaste romaner. Bära barnet hem. Redan utifrån min rubrik så förstår ni att det här var en bok som berörde ända in i själen. Det genomgående temat är moderskap och för mig som har en dotter, men hade hoppats på en stor familj, så är vissa partier väldigt sorgesamma att läsa.

En mor reser från Sverige med sin adopterade 22-årige son för att besöka hans biologiska mor i Colombia. Besöket väcker många minnen och frågorna om vad som gör en människa till mor väcks. Hemma väntar hennes egen mor som försvinner allt mer in i seniliteten. Är man fortfarande mor fastän man inte ens vet om det? Samtidigt får man följa en medelålders kvinna i Bogotá som valde att inte bli mor. Hon lever sitt liv som hushållerska i olika familjer och deras barn blir till substitut för de som hon själv aldrig fick.

Cilla Naumann är en mycket skicklig författare. Punkt. Hon skriver om mycket svåra frågor utan att falla i det dramatiska eller sentimentala och hon byter berättarperspektiv, platser och tider så elegant att man bara flyter med i texten. Ibland kan en komplext berättad historia som den här är upplevas konstruerad men jag menar att hon fixar det så skarvlöst att jag bara hänger med. Jag tyckte mycket om Springa med åror och det här är i mitt tycke en ännu starkare text. Nu måste det bli augustpris!


Superfin intervju i SvD  och flera framträdanden på mässan i september. Jag ser fram emot att bokcirkla den här tillsammans med tjejerna i Breakfast Book Club på lördagsmorgonen. Där finns mycket att prata om!