Flickan framför muren – Appelqvist öppnar sig mot världen

När man läser Kristina Appelqvist då vet man vad man får: lättlästa pusseldeckare i akademisk småstadsmiljö. I Flickan framför muren  är det dags för promovering på Västgöta Universitet och den tillförordande rektorn Wessman blir allt mer nervös. Den tyska forskaren som har blivit utsedd till hedersdoktor är omstridd och kanske inte helt vald enbart på akademiska meriter. När Wessman en eftermiddag hittar en kartongbit i sin cykelkorg där han hotas till döden så drar själva deckarhistorien igång. I den här boken är det inte fokus särdeles på polisarbetet utan det är huvudsakligen en ung, ambitiös lokaljournalist som snokar och gräver för att få fram sanningen. Ett grepp som funkar bra.
Ledtrådarna förgrenar sig till det forna Östtyskland och det tyckte jag tillförde berättelsen en extra twist. Appelqvist brukar hålla sig runt Skövde i sina böcker och visst är både Gudhem, Varnhem och Flämslätt vackra miljöer i sig men när det kom till en del kalla kriget och Östberlin så fanns där möjligheter att också kommentera politik så smått. Turerna i den akademiska världen med allsköns piruetter för att säkra forskningsanslag och behålla sin position är också spännande att följa. Man märker att Appelqvist har ett förflutet inom univeristetsvärlden. Hon kan stegen i just den dansen. Genom boken drar också ett stråk av vacker musik och jag blev sugen på att lyssna på Chopin när jag hade läst klart, inte alls dumt!
Det här verkligen är mys-deckare utan några extrema våldsamheter. Appelqvist bjuder ett lättsamt pusslande bland alla misstänkta, några ganska oväntade vändningar och ett dramatiskt slut. Alldeles tillräckligt för att jag ska läsa och längta till nästa del!