Ghana Must Go – Taiye Selasi

Kweku dies barefoot on a Sunday before sunrise, his slippers by the doorway to the bedroom like dogs.

Så lyder den första meningen i Taiye Selasis roman Ghana Must Go som kommer på svenska i höst med titeln Komma och gå. Det där med tofflorna vid dörren återkommer genom berättelsen, fadern Kweku borde vara en sådan man som dör med stövlarna på, inte barfota i trädgården. Utifrån faderns dödsfall nystas familjens liv upp, jag får i återblickar följa den begåvade men fattige Kweku Sais uppväxt, giftermål med Fola, nigerianska som flytt landet under inbördeskrig och hans fyra nu vuxna barn. Ganska snart förstår jag som läser att barnen inte har träffat sin far på mycket länge, inte heller varandra har de träffat och i egna kapitel berättas deras historier. De är den biologiska familjen Sais som inte längre har den självklara gemenskapen som förväntas, och de mår inte bra av det.

Why did I ever leave you? We did what we knew. It was what we knew. Leaving. We were immigrants. Immigrants leave. Let’s learn how to stay.

När de reser till sin fars begravning i Ghana tvingas de att möta varandra och tillsammans börja leta efter sina rötter, de är alla i förtvivlat behov av ett sammanhang. Deras upplösta familj och de erfarenheterna som de bär med sig in i vuxenlivet  får man väl säga är den här romanens grundtema men Selasi vill också diskutera rotlöshet på andra sätt med oss. Familjen är immigranter i USA och trots att de gått på de finaste universiteten, är vackra och framgångsrika, helt integrerade så är de i amerikanernas ögon ändå alltid afrikaner. Människor runt omkring dem ser på dem som exotiska och de hör inte i grunden till, väl i Afrika är de amerikaner och de är lika främmande både i Ghana, Nigeria och i Boston. I Chimamanda Ngozi Adichies nya roman Amerikanah utforskar också hon just den känslan av utanförskap och båda böckerna är verkligen läsvärda. Båda böckerna kommer på svenska i höst också om man inte har lust att läsa på engelska!

Har jag tur så kan jag lyssna till Selasi på Louisiana Literature i augusti, hoppas nu att programmakarna lägger hennes framträdande på helgen. Måste också konstatera att det här omslaget är ett av de finaste jag sett i år, det pockar och lockar mig att läsa. Snyggt!