Stackars Mo Yan

”饶了我吧”

Det här är inte en recension av Big Breasts and Wide Hips, jag är bara drygt halvvägs genom den här tegelstenen – men nu när det är prisutdelning och allt får det bli ett inlägg ändå. Ingen har kunnat undgå att Mo Yan av media förväntas utnyttja sin plats i västvärldens rampljus för att officiellt ta avstånd från censur och förtryck av politiskt obekväma författare, ett ”erbjudande” han hårdnackat tackar nej till. Istället tycker han att man skall läsa vad han skriver. Jag har, i hans miniatyrversion (miniatyr inte i antal sidor utan geografiskt) av Kinas nittonhundratalshistoria, kommit fram till Den Långa Marschen om jag inte fattar alldeles fel. Boken är från 1996 och har just ohöljt beskrivit den unga kommunistiska rörelsen som maktfullkomlig, förljugen och utnyttjande människors småsinthet. Mamman i boken, symboliserandes Kina, ser med upphöjt lugn på sina barn som strider sinsemellan och tar inte ställning vare sig för eller mot nationalister, kommunister, eller ens medlöpare till japanerna, och hennes son (jäpp, det är Mo Yan) är mest intresserad av att bokstavligen suga näring ur sin mamma, men frågan är vilka krav man har på politiskt ställningstagande om man inte nöjer sig med det här. När Mo Yan tar emot priset ur vår konungs hand, en hand som skakat mången kinesisk makthavares för att främja svensk exportindustri, tror jag han gör det i förvissning om att han trots att han inte är en fängslad dissident bidrar till att Kina går mot sin oundvikliga demokratisering. Han kanske inte gjort allt han kan och inte offrat allt, men det gör inte du och jag heller. /Gästbloggare M