Zoli

I Zoli skriven av Colum McCann hör vi den gamla kvinnan berätta om sitt liv för sin dotter. Hon berättar om hur hon i slutet av 30-talet i Slovakien fick se hela sin släkt fösas ut med hästar och vagnar på en svag våris och se hur de drunknar. Bara Zoli och hennes morfar lyckas att rädda sig och morfadern har inte bara gett Zoli ett mansnamn utan ger henne också kunskap om att skriva och läsa. Zoli och morfadern ansluter sig till ett stort sällskap av musiker och Zoli uppträder som sångerska. Hon lever i ett starkt kulturellt sammanhang i sin romska kultur och måste dölja att hon fått en smula utbildning. Hennes sånger spelas in och nedtecknas och när de sedan ges ut som bok och spelas i radio blir Zoli förskjuten av de sina och hon ger sig ut på en vandring genom Europa.

Colum McCann beskriver ömsint och respektfullt romernas kultur och utsatthet berättad genom Zolis livsöde. Där beskrivs också hur samhället runt romerna försöker att få dem att anpassa sig, ändra sitt sätt att leva och ge upp sin livsstil. Den historien blir fylld med våld och hot och ökade klyftor men boken beskriver också hur enskilda människors godhet och hjälpsamhet fick Zoli att vilja fortsätta leva. Zoli är en fiktion baserad på ett stort researchunderlag och ger en stark röst åt många romska kvinnor. Viktigt och angeläget inlägg i debatten som just nu förs över hela Europa: Vad ska vi göra med romerna? Vem ska ta sig an romerna? Vem har ansvar för romerna? Zoli ger läsaren ett annat perspektiv och man inser att frågorna är i grunden felställda. Majoritetens välvilja (?) totalt krossar minoritetens värdighet.