– Jag vill kunna se mig själv i spegeln och då se att jag ser glad ut, säger Sami vars historia är navet i håpas du trifs bra i fengelset. Susanna Alakoski skriver berättelsen om syster och bror, deras uppväxt och vuxenliv. Sami och Anni är båda formade av sin otrygga barndom och de tar två olika vägar i livet. Anni är den duktiga flickan som väljer ett vårdande yrke, Sami, begåvad men rastlös, hamnar tidigt i OBS-klass och småningom i missbruk och kriminalitet.
Alakoski skriver här en roman fylld med ilska och kärlek. Ilskan riktar sig mot samhällets oförmåga, broderns självupptagenhet i sitt… Läs mer

Jag läser Sigrid Combuchens roman Spill och får redan när jag tittar på omslaget en bild i mitt huvud. Det är fotot av min mormor som står med Stockholms stad i bakgrunden. Året är 1937 och min mormor är årsbarn med Hedda, huvudpersonen i Spill. De yttre omständigheterna känner jag något till. Min mormor var barnjungfru och äldsta dotter i en stor familj från varaslätten och Hedda var övre medelklass med studentexamen från Lund så skillnaderna mellan mormor och Hedda kanske egentligen är ganska stora. Det som drabbar mig är att mina möjligheter att ta reda på om där faktiskt fanns några likheter … Läs mer

Vad ska jag kunna skriva om årets, kanske mest omtalade roman? Augustprisvinnare och snackis både i gammelmedia och på bloggar. Inte mycket kan jag tillföra men jag kan börja med att säga att det här var en bok i min smak som jag sträckläste. Den börjar med att en författarinna i Lund finner en vacker ram på loppis och med på köpet kommer en bunt foton. Ett av fotona använder hon som illustration i en roman och flera år senare anländer ett brev. Hedwig Langmark tycker sig känna igen sig själv och sin familj på bilden och så börjar en brevväxling mellan de två kvinnorna.

Byssan lull, koka kittelen full,
där kommer tre vandringsmän på vägen…
Den ene, ack så halt,
den andre, o, så blind,
den tredje han säger alls ingenting.Carin Gerhardsens deckare Vyssan Lull är full av människor som säger just ingenting. Det är hemligheterna, skulden och hämnden som dominerar den tredje delen av Hammarbyserien och precis som i de tidigare delarna Pepparkakshuset och Mamma, pappa, barn beskriver Gerhardsen människor som hamnat vid sidan av samhället och hur utsatta barn blir när de vuxna runt omkring dem inte räcker till. Den här historien börjar med att två små barn … Läs mer

Mamma, pappa, barn är den andra boken i Carin Gerhardsens serie om kriminalpoliserna i Hammarbys polisdistrikt. Här får läsarna åter igen möta Conny Sjöberg och hans personal och följa hur de får två mord att arbeta med, en sextonårig flicka mördas på en finlandsbåt och en mamma blir påkörd på nattlig barnvagnspromenad. Precis som i Pepparkakshuset vävs mordfallen samman med händelser i polisernas privatliv vilket gör att man lär känna dem på ett personligare plan. Carin Gerhardsen berättar i Mamma, pappa, barn om utsatta barn och ungdomar, hur missbruk, övergrepp och skam förs från generation… Läs mer

Pepparkakshuset är en historia om hämnd och försoning som sätter fokus på utsatta barn. I sagans pepparkakshus bor den elaka häxan som lockar små barn så att de sedan kan stekas och ätas. I Carin Gerhardsens Pepparkakshuset är det en gammal före detta lekskolefröken som bor i det brunvita huset. Hur allt hänger samman i denna spännade deckarhistoria tänker jag inte avslöja här men det är ingen läsning för kräsmagade eller mörkrädda…
Från allra första början får läsaren följa mördarens tankar i ”En mördares dagbok” vilket ger historien en extra dimension. Läsaren tror sig… Läs mer

Viola befinner sig mitt i livet och när hennes man Axel drabbas av sjukdom och familjelivets grundvalar skakas om, vet hon varken ut eller in. Hur ska hon kunna forma den framtid som hon vill ha utan att såra andra? I På andra sidan solen får vi möta två kvinnor och deras berättelser. Där finns Viola, en medelålders litteraturlärare som skriver på en uppsats om evigheten, och Lea, åldrad före detta missionär i Kina. De möts av en slump när Viola besöker sin sjuka svärmor och Lea lämnar några noveller till Viola att läsa. Hon finner tröst och vägledning i Leas noveller som beskriver en missionärs liv … Läs mer

På väg hem idag hörde jag en diskussion på radion som handlade om huruvida nobelpriset i litteratur var eurocentriskt? Panelen i P1 menade att pristagarna väljs utifrån kvalitet och där är det ju den västerländska definitionen på god litteratur som gäller. Många språk finns representerade men normen för bedömning är huvudsakligen europeisk. Rätt eller fel? Pris och kön pratades det inte om men visst är det en väldans massa gubbar i prislistan… Den första svenska nobelpristagaren i litteratur var faktiskt en kvinna. Det var 1909 som Selma Lagerlöf fick den prestigfyllda utmärkelsen,… Läs mer

Minns ni den lilla sagan om vanten? Den som tappades vinterns kallaste dag av en liten pojke som hämtade ved åt mormor? Den var så lurvig och varm och genast fick den en liten mus som inneboende. Den lilla musen fick snart sällskap av grodan, ugglan, haren, räven, vargen och vildsvinet. Det blev allt trängre där i vanten och för varje fruset djur som kom så funderade djuren över huruvida de verkligen skulle rymmas alla. När då den stora björnen också fick för sig att bo i vanten skrek djuren unisont:
– Nej, nej, det går inte. Du får inte plats!
Björnen svarade godmodigt:
– Det går om man bara… Läs mer

De allra flesta i som bor i Göteborg minns vad de gjorde morgonen den 30 oktober 1998, det var då som vi alla via media blev varse den fruktansvärda katastrof som drabbat så många unga. I branden i Backa dog 63 ungdomar och många, många blev skadade. Göteborg blev en stad i sorg.
I dokumentärromanen Jag kommer sen… berättar författaren Eva Wiklund främst Anne-Britts historia. Genom att följa mamma Anne-Britt från det att den efterlängtade dottern Johanna föds, omkommer och hur Anne-Britt bearbetar sorgen efter henne får vi också ta del av Anne-Britts liv. Eva Wiklund väver dessutom in tankar… Läs mer