Jag hade tänkt att skriva något ordentligt om den fantastiska romanen Ett litet liv så här på USAs nationaldag men så kom det där emellan som heter just livet. Oplanerat tandläkarbesök tog upp halva min dag igår och därför så är den inte utläst, än. Snart kommer alltså en ordentlig text om romanen som är så känslomässigt omtumlande att man bara kan läsa en bit i taget.

Istället får det bli en liten snabb lista med några av de romaner från USA som jag läst det senaste året. Ovanligt många har det blivit, troligen hör det ihop med resan till San Fran i januari som var mitt första besök i landet i väster.

Här

Bokbubblarna har haft sommaravslutning på lokal och det ar en förträffligt fin försommarkväll med god mat och dryck och väldigt mycket ljud runt omkring. Så pratandes gick sådär, vi hade helt enkelt svårt att höra varandra runt det långa bordet. Vi kunde sätta betyget 3.6 och konstatera att de flesta tyckte om boken, någon (ingen nämnd vid namn här …) tyckte inte om den alls. Så är det i en bokklubb, man tycker olika. Vi som gillade den tyckte om att den på sina få sidor ändå kunde förmedla så mycket handling, pusslet med de korta kapitlen gjorde att man fick försöka lägga ihop Lucy Bartons berättelse

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout är en tunn liten roman med ett mycket rikt innehåll och jag är väldigt glad över att vi bestämde oss för att läsa den till nästa bokbubblarmöte. Det är New York, 80-tal och den handlar om hur den unga kvinnan Lucy Barton som blir oväntat sjuk och till sjukhuset kommer hennes mor på besök. Lucy, var den av syskonen som lämnade den lilla gården på landsbygden i Midwest och modern har aldrig förr eller senare besökt sin dotter. Inte heller har Lucy återvänt.

Barndomen och uppväxten var mycket udda, de levde på en enslig gård utan nästan någon kontakt med

Jacob och Julia har i all hast kallats till den hebreiska skolan. Deras äldste son Sam har ertappats med att skriva en lista med kränkande ord och nu vill rabbin inte låta honom fortsätta sina studier om han inte ber om ursäkt.

Så börjar Jonathan Safran Foers nya roman Här är jag, den är en tegelsten som gör allt det där som en bra roman skall göra. Den underhåller, ifrågasätter och speglar samtidens allra svåraste frågor. Här är jag, det säger Abraham i moseboken när Gud kallar, Här är jag, det säger Moses när han tar emot stentavlorna och det finns en religiös fond genom hela romanen. Foer ställer

Kulturhuset Stadsteatern har varje säsong ett gediget program och det är alltid extra kul att se vilka författare som väntas till Stockholm. Våren avslutas superstarkt med Yuri Herrera, Orhan Pamuk och Nina Bouraoui för att följas upp med Jonathan Safran Foer i augusti. Tyvärr är det långt till Stockholm men ibland så tar de besökande författarna en sväng till Göteborg också. Hoppas på det!

PS. Ni vet väl att de har många av sina samtal som podcasts också?