Såhär skrev jag om boken i oktober:
Nu har jag lyssnat till Arkan Asaad när han läser sin roman Stjärnlösa nätter under veckans pendling till jobbet och jag är tudelad. Samtidigt som berättelsen om en ung mans tvångsgifte, som berättas i jagform, kommer mycket nära mig som lyssnar så stör jag mig på både… Läs mer

Nu har jag lyssnat till Arkan Asaad när han läser sin roman Stjärnlösa nätter under veckans pendling till jobbet och jag är tudelad. Samtidigt som berättelsen om en ung mans tvångsgifte, som berättas i jagform, kommer mycket nära mig som lyssnar så stör jag mig på både språk och form. Asaad har ett alldeles eget sätt att behandla svenskan med oväntade liknelser och bildspråk som ibland känns nyskapande och härligt men lika ofta konstruerat. Det vardagliga talpråket i dialogerna blandat med ett ganska styltigt, formellt och utsmyckat språk däremellan gör att jag känner mig smått splittrad… Läs mer

Det här med minnet och minnen är verkligen något att fundera över. Torgny Lindgren hävdar i Minnen som jag lyssnat på som radioföljetong att vårt minne är synens gråstarr och hörselns tinnitus. Minnena ska alltså störa och grumla våra sinnen så att vi har svårt att uppfatta sinnesintryck på ett riktigt sätt. Fungerar då våra minnen som ett filter mot omvärlden?  Trots att hans text börjar med att han deklarerar att han inte har några minnen, där finns inget att berätta om hans liv så har hans röst nu förtrollat mig med sina minnesbilder under mer än 8 timmar. Hans hågkomster ur sitt minne… Läs mer