När det kommer en roman av Kjell Westö så tar den sig genast först i läskön. Coda är en term för avslut eller en liten avslutningssvans och känslan i den här romanen är vemodig och kanske just ett avslut. Det hela börjar på en bokmässa i Helsingfors, författaren Willy och hans vän och förläggare Andy märker att tiden är på väg att gå dem förbi. De närmar sig pensionen och vännerna börjar bli sjuka, Andy bestämmer sig för att en gång för alla ta sig tillbaka till 80-talet när de och andra vänner hade en avantgarde-grupp som utmanade konventionerna. Nu är de själva de stofiler som de en gång gjorde uppror mot. Det här är en roman om åldrande, minnen, relationer och bokvärlden. Andy är förläggaren som reflekterar över ett helt liv i närheten av skrivande och skrivande människor och ibland går mina tankar till förläggaren Martin i Samlade verk av Sandgren. Det hela blir till en läsning som emellanåt stör mig, jag blir trött på allt närmast gubbsjukt redovisande av kn***ande och ingående redovisning av olika litterära priser, men samtidigt så gör Westö det han kan som ingen annan. Han bygger en verklighet som man utan tvekan bara stiger in i. Missa inte hans svar på lyssnarfrågor i allvarligt talat, han är fenomenal på att göra vardag till allvar och allvar till tänkvärt. Såklart kommer han till @bokmassan.
Såklart kommer jag lyssna till honom där.
Leave a Comment