ovännen
Moa Herngren skriver i sina perspektivromaner om relationer som berättas med flera olika röster. I Ovännen får vi som läser möta Karolin och Saga. De är i fyrtioårsåldern och de har varit bästisar sedan de var 12. När berättelsen börjar så är det (som så ofta) kris i Karolins liv, hennes mamma har brutit foten och Karolin och dottern Magda är mitt i en flytt. Bästisen Saga rycker ut trots att hon egentligen har andra planer med sin nya partner. Karolin har sett fram emot att flytta nära Saga men det visar sig att Saga närmast bor hos nya mannen och han bor på andra sidan stan. När hon sedan blir dumpad fattar hon ingenting. I kapitlen får vi omväxlande höra Karolins och Sagas berättelse och Herngren skriver fram många situationer som är lätta att relatera till, det är skickligt gjort att beskriva vänskap på ett sätt att som är så vanligt och ändå så komplext. Jag minns när jag läste Svärmodern hur jag tog den berättelsen till mitt hjärta.
Ovännen drabbar mig inte lika hårt men det är ändå riktigt bra läsning helt i min smak!
Tyckte minst om denna av de fyra perspektivromanerna, men den blev ändå slukad. Tyckte Karolin var skriven lite för jobbig för att man skulle förstå hennes perspektiv i början, och att slutet var liiite för smetigt. Men ändå, älskar ju dem!
Ja, de går inte att sluta läsa. Håller med om att det var den jag minst av allt gillat men det är en hög lägstanivå och jag längtar redan efter nästa. (som jag hoppas kommer).