kärnveden

Kärnveden är det starka centrat av ett träd som växer långsamt och som är trädets skelett, så heter också Ulrika Lagerlöfs avslutande roman i serien Timmerfolk. I Djupsele, Västerbotten, har Eva sina farföräldrars skog och nu också en kärlek. I Uppsala finns arbetet på skogsbolaget och sonen Vilgot som ska gå färdigt gymnasiet. När det hittas ett skelett i Evas skog börjar hon hoppas på att det är lämningar från hennes pappa. Hon bestämmer sig för att hyra en stuga och försöka reda ut vad som hände 1977 när fadern försvann. Berättelsen rör sig mellan 60-tal då farmor Siv ifrågasätter sprutning av hormoslyr, 70-tal när Eva var liten och besökte sina farföräldrar och nutid. Det hela blir en fin avslutning på trilogin och jag är så glad att Lagerlöf bestämde sig för att skildra arbetslivet i skogen och livet i Västerbottens inland. Hon har i sina böcker berättat om en vardag som jag både kan känna igen och som är ny. Jag har själv planterat på morfars hyggen, vuxit upp med skog och myr och trots att det var i Västergötland så är det lätt att relatera. Nutidsdelarna med skogsbruk som storindustri var ny kunskap för mig och jag tycker om att Lagerlöf utan att bli övertydlig ger mig som läser många perspektiv. Så intressant! Börja med Hjortronmyren läs sedan Blekjorden och ta er sedan an Kärnveden.