tidstillflykt

Jag har hamnat i en läsning som funderar på tidens gång, nu blev det den totalt uppslukande #tidstillflykt av #georgigospodinov som med sin tankelek höll mig fången nästan hela helgen. Berättaren läser i tidningen om en framgångsrik behandling av alzheimerpatienter. Genom att bygga upp hela scenerier från en svunnen tid så kan de må bättre. Det är den gäckande vännen Gaustin som i Schweiz bygger upp avdelningar dit människor kan ta sin tillflykt till valfri tid. Det hela sprider sig och snart vill hela länder återvända till sitt bästa årtionde, för Sverige röstas 70-talet fram, Italien vill till 60-talet. Frågan är hur skall Europa kunna hållas samman när alla lever i olika tider? I genomgången händelserna i de olika ländernas vid olika tidpunkter så blottas den europeiska historien, särskilt den östeuropeiska då berättaren likt författaren är bulgar. Jag fnissade och förskräcktes och började samtidigt tänka på den diskussion som jag hade med M innan han dog. Det hela handlade om huruvida man skulle födas igen eller återuppstå, vilken ålder skulle man i så fall vara? Förhoppningsvis inte en dödssjuk medelålders man. Hellre då en bebis, eller kanske en myra … Är det dags för projektet Europa att födas igen? I vilken tid vill vi börja om? Sånt kan litteraturen få mig att tänka på. Börja om eller Alzheimers. Är det vårt val?