kallet

Kallet av Anneli Jordahl är en berättelse om kriget och de människor som försöker hantera vardagslivet i krigets skugga. Berättelsen utspelar sig på ett jämtländskt pensionat nära den norska gränsen och 1940 blir Norge ockuperat av tyskarna. Den gräns som tidigare passerats dagligen blir skarp, släktingar hamnar på andra sidan och transporterna till pensionatet tar andra vägar. Karolina är ödemarkssamarit, hon hjälper till vid födslar och dödar och när kriget kommer förändras hennes villkor. Vilka kan hon hjälpa, hur kan hon hjälpa? Doktor Hummel som har stuga i byn för med sig tankar från Stockholm och arbetar för att norrmännen skall få information om vad som händer. De båda kan man verkligen sympatisera med och man hejar på dem. På andra sidan gränsen bor Henry, en lite misslyckad figur som genom att arbeta för tyskarna får sin revansch. Han får makt och blir någon att räkna med. Livet under kriget kräver ständiga val och Henrys val är svårt att acceptera, han verkar ju inte ens välja för att värna sin familj utan bara för att göda sitt ego.

Jordahls historiska roman är delvis baserad på författarens farmor och genom hela berättelsen som sträcker sig fram till krigsslutet så känner jag som läser att hon varit mån om de historiska detaljerna. Samtidigt är det lätt att låta storyn landa i samtiden och låta den ställa mig frågan, vem skulle du vara om kriget kom. Vem vill du vara och hur skulle du handla?