heaven

Året börjar gå mot sitt slut och jag insåg att jag missat att skriva om Heaven av Mieko Kawakami. Jag läste den nästan samtidigt som jag läste Backmans Mina vänner och jag hade tänkt göra en grej av att ett spår i Backmans roman är väldigt likt det som händer i den här japanska romanen. Så pass att att jag kan tänka att Backman nog har läst den … I Heaven handlar det om en mobbad tonårspojke som i sitt totala utanförskap, hans familj skildras som en plats där inget stöd eller samvaro finns att få, hittar en flicka i klassen som han börjar kommunicera med. Hon är också en ensam själ och via deras brev till varandra bygger de upp ett mod att ses, att bege sig ut på en hemlig resa och där uppleva konst tillsammans. Delar av den här romanen är grym och rejält otäck, andra delar närmast drömska och med ett poetiskt språk och långsamt tempo skildrar Kawakami ett tonårsliv som inte är enkelt. Romanen och berättandet upplevs mycket japanskt och de här ungdomarna som är så instängda i sina liv gör rejält ont att läsa om, genast associerar jag till både Murakami och Kawaguchi. Tranan är förlaget som bjuder litteratur från hela världen, missa inte dem!