kära faster

Kära faster av Valérie Perrin är den tredje romanen som jag tar mig an ur hennes författarskap och varje gång jag läst klart så lämnas jag med samma känsla. Det är så många intressanta berättelser som staplas på varandra och man får inte riktigt lära känna någon av karaktärerna. I den här finns förutsättningarna, Agnés är filmregissören vars filmer blivit både sedda och uppskattade. Samtidigt som hon inser att hennes äktenskap är på väg att ta slut så nås hon av beskedet att hennes faster  Colette har avlidit och hon ombeds att komma för att reda upp hennes affärer. Agnés, som redan begravt Colette för 3 år sedan, förstår ingenting. Hon reser till Bourgogne och väl där hittar hon en stor hög med kassettband som fastern spelat in. Vi har här Agnés och Colette, två kvinnor från olika generationer och med mycket olika liv och jag hade så gärna velat lära känna dem ordentligt. Men som alltid med Perrins romaner så drar det iväg, det blir en berättelse som sväller och sväller och liksom inte hejdar sig någonstans. Läsaren får lyssna på Colettes inspelningar, de presenteras inte i kronologisk ordning så läsaren får vara vaken och försöka få ihop det hela och det blir utvikningar om alla äldre släktingar, deras livsöden och dramatiska leverne. Vi rör oss under hela 1900-talet, hamnar i cirkuslivet, förintelsen, musikutbildningar, AIDS-epidemin, våldsamma dödsfall, falska dödsattester och samtidigt livet på ett skomakeri. Och vardagen som Agnés har mellan lyssningen på banden. Nja. Det här är för spretigt, det är för långt och inte för mig. Jag tror att det blir det sista jag läser av Perrin. Synd, för jag gillar egentligen hennes val av ämnen, om hon bara kunde begränsa sig lite.