lucia är död

Sekelskiftesmorden av Wennstam har landat i smällkalla december 1897. På själva lucianatten hittas en ung dalkulla mördad och de fyra kvinnorna på Krukmakargatan blir på olika sätt inblandade i lösningen på brottet. Katarina Wennstam skriver här spänning starkt grundad i historiska händelser och sekelskiftets traditioner. Stockholm har gästarbetare från Dalarna och det är i det kollektivet som Fredrika, privatdetektiv, startar sina efterforskningar. En rejäl dos jultraditioner, kvinnokraft och omsorg om både miljöer och klädsel präglar Lucia är död. Det hela blir både spännande och allmänbildande och Wennstam passar bra ihop med Haawind och Bremmer som på mässan uttryckte att de skrev med ett slags smygfolkbildande uppsåt. Bra så!