det finmaskiga nätet

I Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser tar författaren farväl av sin poliskommissarie Barbarotti. Barbarotti och Backman har bestämt sig för att pensionera sig och de ska bo på Gotland, där på ett äldreboende bor också deras ex-chef och Assunander tillbringar sina dagar där med att skriva ner sina minnen. Ett av de olösta fall han drar sig till minnes blir oväntat aktuellt och Barbarotti och Beckman är snart i full färd med att undersöka det hela. Som alltid med Nessers spänningsromaner så är det inte deckarintrigen som är grejen. Det är berättandet, språket och reflektionen över livet och döden som håller mig fast. Vemodet präglar också serien med Gunnar Barbarotti som huvudkaraktär och än mer blir det så när det tydligt är slut, både på hans polisgärning men kanske också på Nessers författarskap. Många blinkningar blir det till tidigare böcker i serien, det här är nummer 10, och det hela blir en fin final. Jag rekommenderar verkligen att bege sig till Nesserland, det är en härlig plats att vistas i. Nu är det slut och det blev en värdig sorti.