17 juni

17 juni av Alex Schulman dök upp på Storytel häromdagen och den gick genast förbi i läskön. Jag är mycket förtjust i Schulmans skickliga författande och i den här senaste blir man inte besviken. Berättelsen börjar med den 40 något läraren Vidar blir avstängd från sin tjänst, han har varit våldsam mot en elev. Han bestämmer sig för sortera upp de lådor han har efter sin pappa, i en av dem ligger telefonnumret till familjens sommarhus och av en ingivelse slår Vidar numret. Han kommer fram till den 17 juni 1986 och snart blir Vidar som besatt av att ta reda på allt om just den dagen. Han ringer vid olika tidpunkter, talar med olika medlemmar av sin familj och kanske främst så talar han med sig själv som serietecknande pojke. Han vill, om möjligt, stärka den lille fule och omöjlige pojken och kanske till och med förändra hans liv. Likt Solvej Balle återkommer Schulman gång på gång till ett och samma datum men kanske är det inte förrän han börjar bearbeta några av minnena som han verkligen kan minnas? Jag är imponerad av det här romanbygget och jag hoppas verkligen att alla de som stör sig på Schulman som person tar sig an hans verk. Jag ser fram emot att prata om den här på nästa bokklubb. Den förtjänar att samtalas om.